Vår historia
Vi håller på traditionerna – med glimten i ögat!
Gillets syfte
St Knuts Gille i Laholm har så mål att:
- Bevara och hålla Gillets mer än 800 år gamla traditioner levande till Sankt Knuts ära.
- Under högtidliga och glada former samla bröder och systrar till Högtidssammankomst och andra samkväm samt genom dessa möten skapa samhörighet, kontinuitet och nätverk
- Vårda Gillets anrika inventarier
- Förmedla kunskap om Gillets historia
Historia
Gillena, vilka härstammar från 1100 talet, fungerade som ekonomiska nätverk och ett socialt skydd där medlemmarna exempelvis hjälpte till att försörja avlidna medlemmars familjer. Gillena nämns första gången i ett brev från kung Valdemar som regerade 1170-1182.
Gillena hade också ett visst lokalförsvar och tränade därför regelbundet i olika former av skytte. Idag upprätthåller vi den traditionen genom att årligen genomföra en tävling med pil och båge kallad papegojskjutning (länk).
Under reformationen förändrades situationen för de flesta av Knutsgillenas drastiskt genom ett dekret utfärdat 1526 av Fredrik I. Enligt detta skulle Gillena upplösas med anledning av kopplingen till helgonkult. Några av Gillena omvandlades då till sekulära skyttegillen, men fem av Knutsgillena överlevde. Dessa var Lund, Malmö, Ystad Flensborg och Tallin, i flertalet fall i form av sällskapsgillen. Flensborggillet tvingades dock till ca ett halvsekels uppehåll.
I modern tid har ett antal av de nedlagda Gillena, främst inom nuvarande Sverige, återupplivats och det finns nu elva aktiva knutsgillen. De moderna Knutsgillena har en huvudsakligen social karaktär och arrangerar i regel årliga baler och andra sällskapsaktiviteter.
Vem är knut?
De äldsta Knutsgillena var ursprungligen helgade åt den danske hertigen och helgonet Knut Lavard (död 1131), och dennes gravort Ringsted blev tidigt en centralort för de olika gillena. Senare under medeltiden kom åtskilliga av gillena att mer förknippas med Knud Lavards mer kände farbror, helgonkungen Knut den helige (död 1086) och centralorten flyttades till Skanör där de olika gillenas åldermän träffades till så kallade synoder. Vid synoden 1256 samlades arton av Knutsgillena i Skanör och man beslöt att alla gillena skulle ha samma regelverk.
Knut Lavard blev bragt om livet den 7 januari 1131 i Haraldsted utanför Ringsted av sin kusin Magnus som i Knut såg en farlig konkurrent om Danmarks kungakrona. Mordet på Knut Lavard, som var en mycket populär ledare, ledde till att stridigheterna inom Danmark eskalerade till inbördeskrig. När Knut Lavards son Valdemar tog makten i Danmark och blev kung 1157 upphörde dock stridigheterna och Danmark fick uppleva en långvarig period av fred. Det är under denna period som knutsgillena uppstår och blomstrar.
Ska man bygga ett enhetligt rike och skapa kontroll över ett land så gäller det att man spelar sina kort rätt. Då är det t ex ingen nackdel om man har en pappa som blir förklarad som helgon.
År 1169 helgonförklaras Valdemars far Knut Lavard. Han skrinläggs den 25 juni 1170 i Sct. Bendts Kirke i Ringsted där det redan finns ett kloster. Till detta kloster har Valdemar sett till att skänka stora gåvor. Av danska dokument framgår att Valdemar bl.a. skänkte Hovs kyrka (Ysbys kyrka) till klostret i Ringsted 1160 och den donationen bekräftades vid Knut Lavards skrinläggning, 1170, av ärkebiskop Eskil i Lund.
En avskrift från 1550-talet av ett brev avfattat av Valdemar till de danska köpmännen i Visby visar att knutsgillena uppstår under de sista åren av Valdemars regeringstid, dvs i mitten eller slutet av 1170-talet. I brevet slår han fast att han själv är medlem i gillet och att bland gillets plikter är att se till att gåvor skänks till klostret i Ringsted där sankt Knut, hans far, är skrinlagd. Vid den här tiden, i slutet av 1100-talet, finns inte Laholm som stad. Däremot finns befästningen Lagaholm på norra sidan av ån Lagan. Men i Valdemars jordabok framgår att det till Lagaholm finns ett handelstorg. Ett av befästningens syften är alltså att övervaka en spirande handel kring Lagan. Därav namnet Köpingelandet på norra sidan om Lagan.
Om Ysbys kyrkas invigning till Sankt Knut Lavard har vi säkra uppgifter. Vi vet att kyrkan vid invigningen omkring år 1190 fick Sankt Knut Lavard som skyddspatron och då blev kyrkans namn Sankt Knut Lavards Kyrka – men kallades i allmänhet för Sankt Knuts kyrka. Förrättningen utfördes av ärkebiskop Absalon (1177-1201) i Lund med assisterande präster.
Anledningen till att Ysby kyrka fick den helige Knut Lavard (född 12 mars 1096 – död 7 januari 1131) som skyddspatron var naturligt eftersom den danske kungen Valdemar I donerat en stor kungsgård år 1160 till kyrkan. Kungens släkt skulle bli känd och ärad genom att hans far, den helige Knut Lavard, gav namn åt kyrkor, i detta fall Ysby kyrka.
På helgonets minnesdagar den 7 januari och den 25 juni lästes en särskild mässa för den helige Knut Lavard. Minnesdagen av Sankt Knut Lavards skrinläggning, den 25 juni 1170 firades årligen med en stor högtidlighet. Vid dessa gudstjänster lästes på danska – ”ved hellig Knuds skrinläggelse”. Texten är lång och delades upp på åtta olika läsestycken vid flera gudstjänster. Eftersom det blandades med sång, hymner och processioner blev det inga döda punkter utan livfulla gudstjänster i Ysby kyrka för att fira Sankt Knut Lavards minne.
Bortsett från allehanda saker som anskaffades för kyrkans invigning som dopfunten gjord av stenhuggare, vigvattenskål, nattvardskärl m.m. så var det kyrkklockan man var väldigt noga med i samband med invigningen. En kyrkklocka räknades som ett levande väsen och man kallade invigningen för dop av kyrkklockan. Därvid fick klockan, troligen tillverkad i Lund, ett namn – i Ysbys fall Sankt Knuts klocka.
I Ysby kyrka har funnits ett relikskrin med en relik av Knut Lavard, för det ingick i ärkebiskopens ritual att ha en relik av Knut Lavard till kyrkans invigning och bland kalkmålningarna från medeltiden finns också Knut Lavard. Men flera bilder är nu mycket otydliga och vid östra sidan av kyrkan utanför kyrkomuren låg Sankt Knuts källa ännu in på 1900-talet.
Men vad har allt detta med Knutsgillet i Laholm att göra?
Jo, en av Knutsgillets plikter var att skänka gåvor till klostret i Ringsted. Vi vet att nästan samtliga knutsgillen skapas i mitten/slutet av 1100-talet så troligen även Laholms. Men hur skänker knutsbröderna kring Lagan gåvor till klostret i Ringsted?
De skickar säkert inte resurserna till Ringsted direkt, inte när man har klostret representerat på så nära håll. Det mest sannolika är att knutsbröderna i Laholm bidrar till uppförandet av Ysby kyrka, helt eller delvis. En kyrka behövdes dessutom för att man inom gillet skulle kunna läsa själamässor över avlidna bröder m.m.
Det leder oss också till en till slutsats, som är nog så fantastisk som att Knutsgillet i Laholm bekostat Ysby kyrkas byggande, nämligen att Sankt Knuts Gille i Laholm faktiskt är äldre än Laholm som stad. Knutsgillet bidrog inte bara till att få Ysby kyrka uppförd, Knutsgillet bidrog även till att kontrollera handeln och därmed bidra till att Laholm etableras som stad. Vilka konsekvenser kan då detta faktum med knytningen mellan Ringsted, Knut Lavard och Ysby Kyrka få för vårt Sankt Knuts Gille i Laholm?
Ja – det knyter oss närmare till vårt systergille i Ringsted och lägger också mer tyngd i vår tro om Knutsgillets existens i Laholm långt tillbaka i tiden. Så trots allt så finns det kanske fog för att säga att S:t Knuts Gille i Laholm är Laholms äldsta förening.
Sankt Knuts Gille i Laholm – stadens äldsta förening?
Redan 1256 omnämns Sankt Knuts Gille i Laholm i samband med knutsgillenas åldermannasynod i Skanör där Åldermannen från Laholm lär ha närvarat.
Under senare tid har vi dessutom fått vetskap om kontakterna mellan Ringsted (det dåvarande navet för knutsgillena runt Östersjön) och Laholm/Ysby genom att munkarna från Ringsted byggde Munkagård och Ysby (Hovs) kyrka. I denna kyrka, Sankt Knuts Kyrka, finns bl.a. Knud Lavard avbildad i koret.
Under 2011 fick gillet även ett erkännande från Laholms kommun. Inte för att vi är Laholms äldsta förening men man godkände vårt förslag till att uppkalla en plats efter S:t Knut. Sedan den 9 juli 2011 finns det en Sankt Knuts gränd i Laholm.
Sigillstampen
Det som främst sporrade till bildandet av det moderna Gillet i Laholm 1959 var ett fynd som Axel Ejwertz hade gjort på Nationalmuseum i Köpenhamn. Under sina arkivstudier på 1940-talet hade han där hittat uppgifter om en sigillstamp från det medeltida Laholm. I sigillstampens mitt ses Konung Knut på sin tronstol omgiven av ett textband:
”Sigillum – sti kanuti regis et mrs i Lauholm”
– sigill för den helige Knuts, Konungens och Martyrens Gille, i Laholm.
Stampen hade hittats i slutet av 1800-talet av en fiskare från Mellbystrand som arbetade som dagkarl hos en lantbrukare i Nyby. Under arbetet hittade han en märklig tingest, som efter att han rengjort den, befanns vara en sigillstamp – S:t Knuts Gille i Laholms sigillstamp. Han sålde föremålet till dåvarande kopparslagarlärlingen Bernt Jönsson som efter ordentlig rengöring sålde den vidare för fem kronor till journalisten, H.F. Löhr, på tidningen Sydhalland. Han i sin tur tyckte att föremålet skulle passa bättre på Rigsmuseet, nuvarande Nationalmuseum, i Köpenhamn eftersom Halland ju var danskt när sigillet hade varit i bruk. Löhr sålde därför, 1898, sigillstampen för hundra kronor till museet, som daterade stampen till ca. 1425.
Sigillstampen tillhör numera Nationalmuseet i Köpenhamn och förvaras på avdelningen för ”Danmarks Middelalder & Renaæssance” med diarienummer D3816. Under 2009 har Nationalmuseum tillverkat en kopia av Sigillstampen åt Knutsgillet i Laholm. Denna sigillstamp kommer fortsättningsvis utgöra en av våra regalier i samband med vår Högtidssammankomst som äger rum den andra lördagen i mars varje år.
Upphittandet av sigillstampen skildrar rektorn Edvin Nilsson, Laholm (1885-1973) i sin dikt.
Edvin Nilssons dikt:
Jag tror det var på Värnen,
en lantman gick sig att sin åker vända.
Å hör, vad märklig ting som det kan hända,
när man i jorden sätter brukarjärnen.
Han fann en kopparstamp, nej en modern en,
nej, denne var femhundra år måhända.
Till kungens Köpenhamn man lät den sända.
– besen den där, i fall I dit er ärnen.
Där fann man ut dess stora vikt och värde.
Ty av dess inskrift varsnade de lärde,
att den hört till Sankt Knut, det gamla gillet.
Sin pånyttfödelse nu Gillet firat,
liksom en planta, som ur jorden spirat.
Och fröet var det gamla Knuts -sigillet.”